Jag har med intresse följt den reportageserie som under en vecka publicerades på svd:s Idagsida om kroppskrav. Den avslutades som vanligt med läsarreaktioner. Någonstans kan det kännas meningslöst att reagera på en insändare, det här är en mans högst personliga åsikt men jag vill ändå lufta mina tankar kring den.
“Män och pojkar drabbas lika hårt av skönhetsideal som flickor. Skillnaden är att det inte skrivs om det. Killar får själva lida i det tysta. Tjejer görs däremot medvetna om att det är fel, att det är omöjliga ideal. När kvinnliga modeller visas upp förs det alltid en debatt om det, att det är fel. När Fredrik Ljungberg eller Beckham ligger som kalsongmodeller på stora planscher över stan säger ingen ifrån. Däremot hörs många uppskattande kommentarer från kvinnor. Pojkar drabbas på så sätt nästan dubbelt. Det anses mer “okej” att objektifiera män, ingen säger ifrån. Och de lämnas själva och ingen bryr sig.
Över 100 000 unga killar använder anabola steroider i Sverige för att uppnå dessa manliga ideal. 75% av alla självmord begås av män, självmord är vanligaste dödsorsaken bland unga och medelålders killar. Det är nog inte för att de mår så mycket bättre än tjejerna?
Jag vet själv vad det betyder att må dåligt över sin kropp. När jag var yngre gick jag inte på en strand eller hade shorts eller t-shirt på många år. Att må så är inget jag önskar någon tjej eller kille”
Att vi tjejer skulle göras medvetna om att idealen är fel, att det alltid förs en debatt när kvinnliga modeller visas upp… jag önskar att så vore. Visst debatteras ämnet men i förhållande till hur många gånger om dagen som vi exponeras för kvinnokroppar i form av reklam, löpsedlar, tidningsomslag, skyltdockor, modeller och produktförpackningar skulle den debatten vara ständigt och aktivt pågående och nej, jag är uppriktigt sagt ledsen, men jag upplever det inte så. Att manliga modeller däremot bemöts av kvinnliga uppskattande kommenterar är fel, men inte lika osant som att kvinnliga modeller aldrig kommenterades på ett positivt sätt av män. Men den huvudsakliga poängen är att det inte är okej oavsett om det gäller killar eller tjejer.
Att 75% av alla självmord begås av män är naturligtvis inget tecken på välmående. Killar mår dåligt. Men att sätta det i förhållande till just kropp vore kanske till och med kontraproduktivt eftersom vi då riskerar att missa andra faktorer som jag tror är viktigare. Det är ingen tvekan om att psykisk ohälsa och självmord är ett problem, men vi ska inte ta för givet att det har med Fredrik Ljungberg och anabola steroider att göra. Att sedan diskutera varför självmordsfrekvensen är högre bland män än bland kvinnor är egentligen en annan debatt med en rad olika faktorer som hör den debatten till.
Ätstörningar är inte exklusivt för kvinnor, men det är ofrånkomligt att kvinnor utan tvekan är den störst drabbade gruppen. Vi kan alla uppmanas till att vi borde må dåligt över våra kroppar men i sammanhanget, efter en djupintervju med en person som haft ätstörningar och med vetskapen om de kvinnor och män som förvägrar sig mat eller som under ett förlopp av tio minuter bokstavligen trycker ner glass, kakor, choklad och sylt för att sedan kräkas upp det, funderar jag ändå på om ovanstående vet vad det betyder att må dåligt över sin kropp. Allt lidande är subjektivt, jag vet, och jag har egentligen ingen rätt att avfärda shorts- och tshirtproblematiken. Det vore inte politiskt korrekt av mig, men det var ändå den spontana emotionella reaktionen som sköljde över mig. Jag skyller på att det var han som började med att säga att pojkars lidande skulle vara dubbelt så stort som tjejers.
Serien Kroppskrav var fokuserad på ätstörningar, unga tjejer, kvinnor och retuscherade kvinnokroppar. Jag förstår att det kan kännas frustrerande att som kille läsa detta och känna sig åsidosatt och bortglömd om man själv känner igen problematiken. Och jag tror att de mediala kraven på manskroppen också ökat. Däremot vil jag ändå spekulera i att problematiken relaterad till idealiseringen och exponeringen för kvinnor är större än densamma för män och att det därmed av skäl som har med kvantitivt proportioneligt lidande inte är så konstigt att det har fokuserats på kvinnor i artikelserien. Naturligtvis ska kampen för manskroppen inte förringas men att andas att en debatt alltid förs, att tjejer ständigt görs medvetna om att ideal är fel och att vi skulle agera därefter vore lögn.
Ytterligare aspekter som kan vara värda att nämnas är övriga prestationskrav tjejer respektive killar upplever och tyngden av dessa, gamla könsstereotypa uppfattningar om hur tjejer respektive killar ska vara och se ut, vilken typ av jämförandekultur som finns inom könen, hur killar respektive tjejer fostras att agera gentemot det andra könet och sinsemellan, i vilken utsträckning respektive kön riktar problematik in mot sig själva eller ut mot omvärden, samt hur dessa faktorer kan relateras till psykisk ohälsa i förhållande till kropp.
Youn Jung - Young Guns 
Lämna en kommentar