Arkiv för mars, 2009
Kroppsspråk
Min kropp har börjat prata med mig på ett språk jag inte förstår. Jag behöver en läkare som tolk. Idag har jag suttit i två telefonköer, förbannat begränsad tillgänglighet, ignoranta människor och gråtit igen.
1177.se och gamla netdoktor.se med flera, många flera, är som SFI fast för kropp. Ta ett ord/symtom och översätt till en betydelse/sjukdom. Syftet är gott men gränsen mellan det positiva med egenvård och upplysta patienter/vårdkonsumenter och det negativa i självdiagnostisering och hypokondri är dock hårfin. ”Knäna värker och näsan är täppt” (jag måste erkänna att jag bara skummade Mät din snorre av Maciej Zaremba men ändå, på tal om sjukdom och sfi).
Frustrationen över att inte få hjälp när jag behöver den gör att jag funderar på om det skulle kunna ha varit anledning nog för mig att söka mig till läkarprogrammet. Är det en drivkraft hos medicinstudentera? Att aldrig behöva känna sig oförstående över sin egen kropps nycker, att alltid ha full kontroll på organen och veta varifrån smärta och värk och underliga symtom kommer. Att i den meningen aldrig vara lika beroende av väntelistor och telefonköer som oss andra och då aldrig heller betvivla en annan persons kompetens trots den vita rocken för att du själv upplever något som inte vederbörande verkar förstå. Kan det vara deras anledning? Kan det vara min anledning till att välja psykologi? Illusionen om sanningen, om oberoendet och kontrollen. Det transparenta psyket. Lättledd och lurad vore jag i så fall.
Youn Jung - Young Guns 