Arkiv för juli, 2008
Det här med att sätta sig i respekt
Dialog mellan mig och häktad:
”Har ni tänkt på att Helena ser ut som en docka?”
”Vad menar du?”
”Ja men tycker ni inte det? Hon ser ut som en docka!”
”Jaha. Vadå för docka?”
”Ja en sån där… En sån där Monchichi!”
”Äum.”
Så var det med auktoriteten.
Ligga och stirra
Vi hade käkat frukost och jag tror att jag redan då var i obalans och rent fysiologiskt var det ett faktum. Obalans i nivåerna av de där signalsubstanserna. Jag gick ner och la mig igen och önskade allra mest att jag bara fick ligga stilla och stirra in i väggen resten av dagen. Jag tjurade. Samma upplevelse av motvilja som på gymnasiet. Att varken ha lust eller ork att ta ansvar för sitt tillstånd och därmed, eller på grund av, sjunka ner i obehag, hjälplöshet och lågmäld molande ångest. (Eller att töja på det där lilla luckan av misär eftersom min uppväxt varit för bra för att fatta när något är jobbigt på riktigt. Oavsett finns ingen poäng i att nedvärdera hur saker kände då, om det var påtagligt och hemskt och om jag kallade det för ångest trots att jag inte riktigt fattade vad skillnaden mellan deppig var, så får det vara så, insiktsfullt och självömkande eller ej, 16 år eller ej) Ligga och stirra gjorde jag i alla fall rätt ofta då.
Snap out of it tänkte jag på engelska idag men jag kunde (ville?) inte förmå mig. Hade det inte varit för att Jesper efter ett par timmar verkade bli irriterad på allvar hade jag kanske legat kvar till kvällen. Jag svarade stumt med att ta mig samman och förbannad gå upp till toaletten på Motorbåtsklubben. När jag kom tillbaka hade han startat motorn och log med hela sitt ansikte och jämna tandrad mot mig. Jag antar att det är så som inlärda mönster bryts. När ett beteende (förbannad) plötsligt möts av en oväntad reaktion (leende och ömsinthet) tappar man fattningen i sitt förbannande och råkar kanske le tillbaka och då är det ju kört. Utrymmet för att tjura imploderade plötsligt.
Något som eventuellt hör till historien: Han kallade mig ett barn senare idag. Syftade på mina strumpor. Sa han. En annan gång sa han att jag såg på honom med en blick man kan hitta hos barn som tittar förundrat på en förälder. Inte helt okej känsla i magen någon av gångerna.
Ps. GODMORGON blir GRODMONGO om man kastar om bokstäverna. Gårdagens djupa insikter under påverkan som föranledde dagens pubertala sinnestillstånd. Syftar på det senare, påverkan alltså, inte insikterna.
Jobbtider och semestertider
Ikväll kan ha varit en av de finaste sommarkvällarna i år. Jag skulle kunna se mig vara därute också, pumpa rödvin ur en box eller sänka Åbros. Grilla, säkert. Istället ligger jag i sängen redan tio över tio. Helt slut. Det här med att jobba heltid måste väl vara bra överskattat.
Egentligen handlar det inte om att det är svårt att gå upp på morgonen. Klockan ringer och jobbet börjar. Det som snarare är mitt problem är att somna i rätt tid på kvällen. Att ändra insomningsvanor från ett till tio elva är bra mycket svårare än att ställa alarmet två timmar tidigare.
Vi var och vandrade i fjällen förra veckan. Naturligtvis var det fantastiskt och otroligt vackert och rogivande. Två saker slog mig. Dels att Sverige kan är så vackert och att alltför många (i viss mån inklusive mig själv) nästan tvångsmässigt associerar semester med att fara söderut. Dels att det är så fascinerande när naturen tar kontroll över civilisationen och inte tvärtom. Jag och Emma pratade om det igår. Här är det naturliga landskapet passivt, platt och dessutom än mer nedtryckt av byggnader, vägar och människor som för att kompensera tillåtit ett par parker och lite träd. Däruppe märktes det att naturen faktiskt rör på sig, den avspeglade effekten av efter väder, vind och årstid på ett helt annat sätt. En sån sak som att höra eller inte höra den, dånade eller bara helt tyst. Men framförallt faktumet att den rådde över oss och infrastrukturens framkomlighet. Äntligen var vi i underläge.
På väg hem fick jag tag i ett av gratis exen av Dagens Nyheter på Kiruna flygplats. Under en vecka hade jag mer eller mindre isolerad från nyhetsflöde. Jag minns inte exakt vad det stod, jag har blivit mer selektiv i vad jag minns i den givna kontexten. Kontentan var att alliansen förespråkade större utrymme för fri media. Fri som i statsfri. Fri som i låst till marknadskrafterna. Jag blev förbannad över ett så korkat förslag och semestern fick ett tydligt och mycket abrupt slut.
Dock fanns det något befriande i att handla i linje med vad som blev målet efter att jag beslöt mig för att hoppa av pol mag. Att utan risk för att alltför ingående behöva argumentera för min sak, då oliktänkare, paragrafryttare och pk-extremister sällan befinner sig i närheten, kunna slänga ur mig inte alltid helt vattentäta soffkommentarer om det politiska läget i Sverige och världen och muttra något om att folk är idioter. Även jag den här gången är helt övertygad om att jag har rätt.
Youn Jung - Young Guns 