Arkiv för april, 2007
Yrvaken kl 15.00
Jag vaknade precis efter en tvåtimmars tupplur och är väldigt förvirrad. Dels för att jag drömde om en gammal klasskompis från låg- och mellanstadiet. Jag var kär i honom med jämna mellanrum, som man var då, men i femman flyttade han till Båstad. Sen dess har jag bara sett honom två gånger, en gång när han kom tillbaka och hälsade på i sexan. Då gav han mig ett av sina skolkort, sådana där små ansiktsbilder som skolfotografen tog och man bytte med varandra. Jag var den enda i klassen som fick ett och efter skolan gick jag hem och grät till ”Wish you were here” med Rednex och hatade Båstad. Andra gången jag såg honom var på ett uteställe i Örebro en sommar för fem år sedan, då hade han skaffat backslick och stötte på min kompis.
Det där var på riktigt alltså, i drömmen hängde vi på något stort slott och sprang runt i en brun korridor, sen dök Jonas upp och vi lyssnade på musik. Vi skulle nånstans och det var mörkt ute. Jag känner att det här håller på att bli en fattig beskrivning men det var väldigt tydligt alldeles nyss.
Jag är också förvirrad för att jag aldrig förstod att jag somnade eftersom det var något jag definitivt inte skulle göra. Jag hade tre timmar på mig mellan lunch och jobb och planen var att intensivplugga trots att solen skiner ute. Istället lade jag mig på sängen för att ”smälta maten” och vaknade två timmar senare utan att ha fått vare sig sol eller pluggande gjort och det enda som återstår är jobb. Om trettio minuter börjar mitt 21 timmar och 30 minuter långa pass. Ses igen klockan 13 imorgon.
Strypt vattentillförsel
Idag stängdes vattnet i huset av från 23.00 till 07.00 imorgonbitti. Halv tio drack jag en liter kaffe. Jag har ju alltid varit lite av en gambler.
Ps. Sweet sweet Simon and saturday in the sun www.kilotin.se/blockparty
Sweet sweet sunday in the sun
Fy fan vilken skön dag. Kaffe med John i solen på Sivias innertak, som egentligen borde ha varit en park. John ville känna förortskänslan men den infann sig aldrig riktigt. Uppdaterade gårdagen med Patrik och Axel innan jag drog till bryggan. Sjukt bra glasskombo av kiwi och pekannöt i stora kulor, hängde runt med Lisa och Henrik som mycket klokt tagit med sin ipod och högtalare från clas ohlsson och jag lyckades få till en antydan till blånegerveck på armen. Fick ett jonas- och stockholmssug och ville dra dit, men det visade sig att Jonas skruvade säng och var hela söndagens handyman. Dissade träningen och tog istället en långpromenad genom stan och tänkte att de kommande veckorna kommer vara en bra tid att leva på.
Det här med bakning
06.30 imorse började Jakob Hellman sjunga Hon har ett sätt för första gången på fem dagar och påsklovet var slut på riktigt. Tanken med den där signalen var att få en bra start på dagen. Grejen är bara att han aldrig hinner till första raden förrän jag är tillräckligt vaken för att veta att det nog inte är mig han sjunger om. Skola 8.15 och jag försöker förstå vad Navon (israel) menade med global och lokal informationsbearbetning. Vi kör vårt experiment som fått ge vika för tekniska tillkortakommanden och sen drar jag till monglian och tittar på medan de andra käkar sushi. Sushi, opera och brysselkål, jag testar dem var femte år och hoppas varje gång att jag vuxit som människa och kan uppskatta det och varje gång blir jag lika besviken. Samtalsämnet blir runkbulle och jag går hem, tre trappor upp, och får mig lite välbehövligt sambosnack. Jag har även hunnit baka bröd och äta av gårdagens muffins så jag antar att det är nu jag borde börja plugga, men jag var bara tvungen att skriva ner historien om förra våren för hela det här bakkonceptet känns så välbekant.
Förra våren pluggade jag Nationalekonomi A och bodde tillsammas med tre klasskamrater i en fyrarummare, 15 minuter på cykel från stan. Om någon inte skulle minnas förra våren är inte det så konstigt eftersom det var vinter fram till mitten av april. Och om någon inte bott 15 min på cykel från stan, så blir de typ 40 (åtminstone mentalt) i motvind och snöblask. Det var en värdelös kurs och i mångt och mycket en rätt händelselös vardag. Istället för att träffa folk, fika och gå på bio som andra gör stängde vi in oss i lägenheten och grävde ner oss i våldsspel, måndagsfyllor och omotiverade kalkyler om utbud, efterfrågan och dödviktskostnader. Det var under de förutsättningarna som jag började baka och jag märkte att det krävdes lite mer än en limpa för att försäkra mig om att jag fyllde någon funktion i världen.
Till en början var det rätt sporadiskt och avslappnat, några grahamsbullar och någon kladdkaka som luktade och smakade gott och som dessutom gick snabbt och enkelt att göra. Men jag tror det blev lite som att testa droger för skojs skull för att sedan helt vakna upp med en spruta i armen utan att veta hur det hände.
Det gick snabbt att gå från rågsiktskakor till filmjölkslimpor och morotsbröd, foccacia och diverse avarter på scones. Liksom att halka in på tyngre varianter av bakverk och trippa på toscakakor, mazariner, chokladbiskvier och citronmarängpaj, helst på samma gång. Internet var en sjukt bra källa där man kunde hitta det nya experimentella medan Sju sorters kakor var något av den stadiga basen. Vintern slaskade på utanför och jag höll vakt vid ugnen. I tre månader hade jag rödmosiga kinder och mjöliga underarmar och stafettbakade kanelbullar med dubbel fyllning, kladdkakor med godis i, cookies och tigerkakor och var på väg att gå från lönnfet nek-student till tjock hobbykonditor. Planen var att en dag smacka på en oblyg jävla sats dammsugare, men våren kom i vägen, vilket kanske var tur för därifrån är inte steget långt till att vaka surdeg och banka lager till wienerbröd. Poängen med hela den här historien är att bakning är första tecken på understimulans och därför tänker jag att jag borde ta det här muffins- och brödbaket på allvar. I synnerhet eftersom den här perceptionspsykologikursen inte lär bli det mest upphetsande på den här utbildningen, förhoppningsvis.
Positiv och negativ belöning
Jag tror jag klippte en bra deal den här helgen. Jag slapp bli full i Örebro, dansa till eurodisco, stöta ihop med gamla gymnasiespöken på krogen, äta mig spyfärdig på påskmat och undra varför jag valde att dra hem till Askersund i år igen. I utbyte fick jag påhälsning av Petter, bra mat, skönt häng och så många eftermiddagsbärs jag ville ha.
Det kunde inte ha varit jag
Jag låg nyss på sängen och bläddrade i senaste Ordfront. De publicerade vinnarna i deras tävling Debutant 2007, två noveller och en diktsamling. I somras skrev jag en text som jag hade tänkt att skicka till den där tävlingen, men jag har inte tittat på den sedan dess. Vet inte om det har med skam eller feghet att göra, men jag antar att det är både och. Nu testade jag om jag kunde tänka ”det kunde ha varit jag” och känna att det kunde ha varit jag på riktigt men det funkade inte. Då är det bäst att vara ärlig mot sig själv och inte testa en gång till. Har jag hört.
Klassiska tröskelmetoder
Igår hade vi en föreläsare från Stockholm som berättade om signaldekektionsteorier. Han var runt 40, stilig som fan och liknade Kevin Spacey. Jag satt längst fram i klassrummet i blommig tröja och kunde inte sluta tänka på American Beauty och att jag kände mig som Mena Suvari. Han sa ”Klassiska tröskelmetoder anger känsligheten, sensitiviteten, genom att mäta den så kallade sensoriska tröskeln. Det vill säga den minsta mängd stimulans som kan detekteras.”
Sjukt bra föreläsning.
Dagens kontaktannons
”Förmögen lantbrukare, född -46, barnlös, bor norr om Sthlm. Söker rökfri tjej, under 40, som kan hjälpa mig att få en arvinge”
Jag tycker det var ansvarstagande av honom att läsa på om teratogener och risker med graviditet efter 35, det ska han ha beröm för. Jag gillar för övrigt frontandet av hantverkarförmågor, lätt ett vinnande koncept. ”Kille, 53 år. Lång, mörk och bra utseende. Är hantverkare.”
3
Idag sken solen igen.
Helena: Gud, det är så skönt att våren har kommit.
P på jobbet: Ja, men det är lite tidigt tycker jag.
– Ja, vill vi inte alla vänta till mitten av maj?
(sa jag inte)
– Nej, du har rätt, det är klart vi inte vill. Nu klagade jag i onödan. (sa P på jobbet inte)
– Ja, du brukar göra det. (sa jag inte)
Helena: Hm… fast det är ju rätt fint när solen skiner.
Youn Jung - Young Guns 