Orka

december 28, 2008 kl. 11:28 e m · Arkiverad under Uncategorized

Tankarna försvinner inte förrän jag trycker ner dem.  Måste vända ryggen till. Dränka dem i sorlet av något annat. För egentligen orkar jag inte tänka mer, orkar inte hantera och acceptera mer. Inte fundera mer över mig själv och försöka svara på vad och varför och hur. Jag önskar mig att jag slipper.

Ibland känns det som det kvittar.

Jag grät så jag knappt fick luft. Att sova då vore att vanhedra sina känslor tänkte jag. Så jag höll ut. För det spelade ändå ingen roll om jag knappt kunna stå dagen därpå. För ta sina känslor på allvar har jag lärt mig att man ska göra. Gör jag det för mycket? Eller gör jag det för lite? Eller gör jag det alldeles lagom?

Jag hänger för lite med mig själv för att ha en aning.

Jag är lika störd som förut fast i en ny skepnad. Det tog ett tag innan jag fattade det bara.

Comments (2)