Arkiv för februari, 2008
Ljuga för tanten
Redan halv tio på förmiddagen har jag hunnit ljuga två gånger. Båda gångerna för tanten på adressändring. Jag vet inte varför jag sa att det var post som inte kommit fram, jag trodde ju bara att min adressändring inte fungerat som den ska och ville exemplifiera det. Jaså, sa hon. Har du haft namnet på brevlådan hela tiden? Ja, ljög jag igen. Är det all typ av post eller bara vissa brev som inte kommit? Eh… jag vet inte riktigt, men jag har inte fått nåt (vilket antagligen snarare beror på att ingen skickar post till mig). Hon skulle ringa brevbäraren sa hon. Nu har jag dåligt samvete. Hon kanske ringer posten och frågar efter brevbäraren som delar ut post på Vaksalagatan och frågar honom vad fan han har gjort med min post (som kanske inte ens existerar) och tänk om brevbäraren är från ett annat land och tanten tänker att invandrare inte kan läsa svenska ordentligt och berättar det i fikarummet på adressändring och alla blir främlingsfientliga i smyg och säger saker som ”ja, jag är ju inte rasist men…”. Medan det i själva verket var jag som var för lat för att sätta upp lappen på brevlådan när jag flyttade in och för att jag på falska grunder hävdat att jag fått post som inte kommit fram.
Senast jag ljög så där uppenbart på telefon var när de ringde från tv-tjänst och frågade om jag inte hade en tv nånstans i lägenheten. Nej, sa jag. Inte nånstans? Nej. Du har flyttat, tog du inte med dig tv:n då? Nej, ehh… pappa och mamma hämtade den, jag ville inte ha den längre. Tredje gången gillt. Dödsstöten: mitt namn. Helena, du vet väl att man måste anmäla tv-innehav? Jajojadetvetjaghejdå. Klick.
Klimatsmart
Ordet Klimatsmart har verkligen etablerat sig i mitt vokabulär. Första gången jag hörde det tyckte jag det var sjukt töntigt, tittade på personen och tänkte ”skämtar du med mig eller?”. Men nu kan jag nästan med värdigheten i behåll använda det fast jag har fortfarande svårt att släppa det spexiga tonfallet. Hur som helst, det allra bästa, vid sidan av att jorden förhoppningsvis mår lite mindre dåligt av mina vardagsinsatser, är att de ofta är kompatibla med min begränsade ekonomi. Att köpa kläder på second hand är klimatsmart, att cykla istället för att åka buss och att åka buss istället för bil och tåg istället för buss är klimatsmart, att släcka lampan är klimatsmart, att skriva saker på baksidan av papper är klimatsmart och att inte äta kött är klimatsmart. Detta gäller dock inte klimatsmartmärkta varor som kaffe, bananer och mjölk. Om man är riktigt riktigt klimatsmart ska man ju egentligen inte köpa kaffe och bananer och kanske inte mjölk heller. Men som med vegetarianismen försöker jag hålla mig borta från att vara konsekvent. Att inte tänka svart eller vitt har gjort mig till en bättre människa på så många sätt.
Idag var en vän klimatsmart och snöt sig ovanför papperskorgen utan papper och tog sen enbart en endaste ruta för att torka bort det snor som fastnat i mustaschen på vägen ut. Helt ärligt såg det lite äckligt ut, men vad gör man inte för miljön?
Hellre sund än slim
Jag sitter på jobbet och har precis beställt en pizza. Jag visste att det var något jag skulle göra innan jag drog hit och det var att fixa käk.
I kurslitteraturen står det att frukt och grönt är bra för åldrandet. En artikel i dn:s söndagbilaga beskrev ingående varför det är föredömligt att äta enorma mängder apelsiner, broccoli, spenat, tomater, baljväxter och nötter. I lägenheten pratades det om transfetter, härdat och mättat fett och jag har fortfarande svårt att veta vad som är vad. I linje med alla kostråd tog jag i alla fall en Vegetale (vilket jag väl iofs gjort ändå). Är det bara jag, eller ska mat nu i första hand promotas som sund snarare än slim? Lightprodukter verkar vara lika otrendigt som kd och lättfil är sjukt överskattat. Jag hade ändå tänkt lägga av med aspartam och sucralos (jag vet inte vad de där ämnena rent konkret gör med min kropp men det låter som gift och smakar som järn) och fattar inte vitsen med att hetsa om ett par procentenheter fett. För att inte tala om kd. För den uppmärksamme står så klart sund och slim inte nödvändigtvis i motsats till varandra rent praktiskt, men som ideal och strävan tilltalas jag mer av friska organ än att räkna BMI.
Youn Jung - Young Guns 