Ingen är glömd

Jag tänkte verkligen att jag skulle till Sturegården ikväll men jag förmådde fan inte att ta mig dit. Efter att ha släpat min trötta kropp ända hem till fjellet klockan åtta återstod enbart två sanningar: 1. Fixa mat (och slänga ner hälften i en plastbytta till imorgon) samt 2. att inte mer denna kväll sätta min fot utanför huset. Istället ligger jag på rygg i sängen, med laptopen på magen och ömsom skriver, ömsom tittar på Mia och Klara i takt med att vår kassa uppkoppling buffrar sekunder.

Jag föreställde mig att tiden skulle expandera efter Psykologstudent09. Att jag nu skulle ha möjlighet att återuppta alla relationer som fått ligga på is och förhoppningsvis konserverats i samma skick som de frös.

Mycket tyder på att jag misstagit mig, åtminstone på den första punkten, den senare har jag som en naturlig följd ingen information om än. Jag minns först nu hur äldrekursarna som precis avslutat sin praktik beskrev sitt sociala liv som bristfälligt eller icke-existerande under sina 15 veckor på diverse skolor och psykiatrienheter. Jag har precis börjat. Och jag gjorde det med underskott i den sociala kassan. Då jag under en längre tid redan försummat dem jag tycker om dyker en ny arbetsplats med åttatillfemtider upp. Nya arbetsuppgifter och matlåda varje dag.

Hur lyckas folk hålla kontakten med varandra? Det handlar inte om att jag inte vill. Det handlar om att jag vill hinna varva ner och komma i kapp. Det handlar om bekvämlighet, eller introspektion om man så vill, om lagad mat, om tankar kring kbt, pdt och valet mellan dem, om dagen som varit, om prestationer kontra lärande, om behovet av sömn, om stipendieansökningar, om mitt ekonomiska läge just nu på tal om det, om att ligga på rygg, om Mia och Klara, om chokladpraliner och mjukisbyxor, om utmattning, stress och fördröjd återhämtning. Jag har inte glömt någon, jag vill göda mina relationer, men jag vill känna mig hyfsat hel för att göra det på rätt sätt. Att tina på full effekt gör värmen ojämn och att tina och frysa om är inte bra för hygienen.

No comments yet»

Lämna en kommentar