Jag läste i Svenska Dagbladet om en studie man genomfört vid University of Georgia. Den handlade om narcissism och facebook:
”Forskarna fann att antalet vänner och personliga hälsningar användarna hade på sina Facebooksidor avspeglade hur narcissistiska de var. Porträttbilden var också en ledtråd, de med narcissistisk läggning valde ofta tjusiga och säljande porträtt medan andra ofta lade ut vardagliga bilder”.
DSM IV-TR säger:
NARCISSISTISK PERSONLIGHETSSTÖRNING
Ett genomgående mönster av grandiositet (i fantasin eller i beteendet), behov av att bli beundrad och brist på empati. Störningen visar sig i ett flertal olika situationer och sammanhang från tidig vuxenålder och tar sig minst fem av följande uttryck:
(1) har en grandios känsla av att vara en betydande person (t ex överdriver talanger och framgångar, förväntar sig att bli behandlad som höjd över mängden utan att genom sina gärningar ha gjort sig förtjänt av det)
(2) är upptagen av fantasier om obegränsad framgång, makt, glansfullhet, skönhet eller fulländad kärlek
(3) tror sig vara en speciell och unik person som bör söka sig till, eller bara kan bli förstådd av, andra personer (eller institutioner) som är speciella eller har hög status
(4) kräver ett övermått av beundran
(5) har en känsla av särskilt berättigande, dvs har orimliga förväntningar på särbehandling eller på att andra automatiskt ska svara upp mot hans eller hennes förväntningar
(6) utnyttjar andra, dvs drar fördel av andra för att uppnå sina egna mål
(7) saknar empati: är obenägen att uppmärksamma eller identifiera sig med andras känslor och behov
(8) är ofta avundsjuk på andra eller tror sig vara föremål för andras avund
(9) är arrogant och högdragen i sitt beteende eller i sina attityder
Det riktigt beklagliga med att vara narcissist år 2008 är att vi inte är originella som vi önskar att vi var. Varenda jävel kan potentiellt ha fem av de här kriterierna och utropa sig till narcissist, den tidigare avvikande gruppen har normaliserats. Men det är egentligen inte feldiagnostisering som är problemet.
Problemet är att narcissism ligger rätt i tiden. Kriterierna är skrivna på samma språk som marknadsekonomins konsumtionsmanifest. Vi uppmanas att individualisera oss, att vara speciella, att urskilja oss från kollektivet. Vi ska gå vår egen väg, vi ska kanta den med produkter och prylar som gör oss lyckligare och mer speciella, vi uppmanas att operera våra kroppar och med pengar och makt kan vi uppfylla oss själva, visa vilka vi verkligen är. Vi skräms med att försvinna i mängden och därför försöker vi till varje pris behålla oss själva genom att särskilja oss. Vi skapar bloggar och slänger ut vårt privatliv på Internet. Facebook är gjort för att göda narcissisterna i oss. Ett av de ursprungliga syftena var att vi skulle kunna hitta gamla klasskompmisar. Jag som inte har varit på klassåterträff vet inte hur det fungerar på riktigt, men finns det inte här och där en strävan efter att ha blivit något mer, något vackrare och bättre sen sist man sågs som vilsna kottar mitt i puberteten? Jag förstår varför människor lägger ut tjusiga porträtt på sig själva.
Det är lite oklart vad som är min poäng, jag reagerar på att vi uppmuntras att hitta sjukliga drag i varandra, jag reagerar på att narcissism är vållat av konsumtionssamhället, jag reagerar på att människors beteende på internet inte nödvändigtvis överensstämmer med deras sätt att vara i den riktiga interaktionen och att döma människor utifrån deras facebookprofil snarare säger något om facebook än om personen i sig. Hjälp mig gärna att reda ut trådarna, det känns som att det här blev rörligt. Det var så mycket jag ville säga på en gång.
Youn Jung - Young Guns 
Jag vet inte heller. Internet ar en konstig sak.